Dagliga tankar

Hej kära bloggläsare! 

 

Nytt år och nya möjligheter. 

 

2015 har varit er väldigt händelserikt år. Även fast jag många stunder inte mått jätte bra så har jag ändå hittat på mycket och fått uppleva massa nya saker. 2015 är också ett år där vänner har kommit och gått. 

 

Året 2015 började med att jag fick tillbaka en mycket nära och go vän till mig. Det var verkligen ett mirakel att vi hittade tillbaka till varann. Så osams som vi var 2014, hade bestämt mig att vi aldrig skulle bli vänner igen. Men efter en frenetisk mejl kontakt under december 2014 träffades vi i början av 2015. Och nu är vi tightare än någonsin. Det finns ingen i världen som känner mig så bra dom hon gör. Hon är min bästa vän och kommer alltid vara. 

 

Jag har även fått lite nya bekantskaper under 2015. Vissa mer sunda än andra. 

Lirat mycket Xbox360 då mitt mående varit som det varit. Spelade mest Call of duty Ghost. 

Genom spelet och vänner i innebandylaget som också spelade det här, kom jag i kontakt

med en ny personlighet, Richard. Han var skapare av en clan, "Fem7". 

På våren blev jag medlem i den clanen och det blev att man spelade med sin clan flera ggr i veckan. 

Jag blev även väldigt duktig på Call of duty och fick mkt beröm av mina clan vänner. 

 

Genom spelet fick jag även möjligheten att lära känna flera nya personligheter. Julia, en tjej från skåne. Ronja, En tjej från Värmland och Oscar, en karl från Norrland, för att nämna några. 

Det kanske inte är så konstigt att man spelat så mkt som man har gjort när man dels får känna sig duktig, får beröm och får kontakt med nytt folk. Även fått kontakt med lite nya människor i europa. Nick i Nederländerna och Emma i England för att nämna dom två man spelat mest med utanför clanen. 

Kontakten med dom två senaste har tvingat mig utveckla kunskaperna i engelska. Gick ut högstadiet med ett VG, men sen dess har man ju inte pratat så mkt engelska. Emma berömmer mig dock hela tiden och tycker att min engelska är jätte bra. Vilket är kul och höra. Vet inte vad som ligger bakom dock. Kanske är det naturbegåvning ;) 

 

2015 är året som jag råkade ut för en allvarlig skada i och med en innebandy cup i flen. 

Laget åker årligen på en innebandy cup i flen. Cupen är över dagen. 

Jag trivs att spela vart jag än är på plan. Älskar att vara i anfallet och skapa målchanser, göra mål och störa. Men gillar även att få försvara mål, stänga passningsvägar, täcka skott och göra det svårt för motståndaren att komma in på mål. I Flen fick jag spela back och gjorde det bra. Första matchen gick bra. I andra matchen blev det en spelvändning. Vi kom 3 mot 2. Jag springer upp på vänster kanten, upp till hörnet i motståndarens zon där jag tänker vända och skicka in bollen framför mål. Men istället viker sig mitt knä och korsbandet går av. 

Slutspelat för mig. Jag visste inte då att korsbandet var av. Jag provade att spela fotboll på sommaren med laget. Jag skaffade ett knästöd med metalskenor på sidorna för att få stabilitet. Funkade en stund. men sen insåg jag att fotboll var uteslutet. När innebandy säsongen drog igång till hösten provade jag att spela vid flertalet gånger. Sista gången jag spelade vek sig knät för mig totalt igen och jag insåg att innebandy också var uteslutet. Den helgen blev det hoppa på kryckor. Jag fick på hösten svar på röntgen att korsbandet var av och att operation var nödvändig. Väntade 2 månader, sedan blev jag opererad i början av december. 

Det har efter operation varit en jobbig rehabilitering. Hoppade på kryckor i lite över en vecka. Slarvat med mina övningar, men ändå gjort dom nån eller några ggr om dagen. Så jag har fått upp rörlighet och lite styrka i knät. 

 

2015 var ett år då jag fick uppleva lite nya saker. 

Fick förmånen att följa med If Pluss fotbollslag till Göteborg och Gothia Cup. Det är något speciellt att umgås med laget. Hade väldigt kul på Gothia cup. Vi hade ett filmteam från Tv4 som följde oss under dagarna vi var där. Dom följde dock några lag till så vi hade dom inte med oss hela tiden. Men det blev en liten dokumentär som lades ut på Youtube. Länkar till den i slutet av inlägget. 

Det jag alltid kommer minnas från Gothia är filmteamet, invigningen, alla jävelskap som jag och jonas hade med våran egen fotograf. Ett exempel, och som nog var det roligaste bortsätt från allt smyg fotande, är när laget fyllde hans sovsäck med massa bråte. pennor, plast allt vi kom över. Det var mörkt i rummet när han kom in och skulle sova och reaktionen är OBESKRIVLIG. Kan säga så mycket att han utbrast i ett "VAD I HEL#%&!!!" varpå hela laget låg på sina madrasser och asgarva. Underbara dagar i göteborg helt enkelt. 

 

Jag har även varit på roadtrip med Kim till Småland. Han ville hälsa på sin pappa bl.a, så blev två dagars roadtrip där vi första dagen gick på hockey i Jönköping och såg Hv71 möta Modo. En målsnål match som Hv tillslut vann på övertid. Innan matchen käkade vi med min kompis Sofia och hennes kill kompis. Sen gick vi på matchen ihop. 

 

Jag har även varit på roadtrip med min goa vän Veronica, Vicke. 

Vi åkte ner till nåt ställe och hämtade lite saker. Sen blev jag med tvingad till Ullared. Vicke skulle promt in där. så det var bara att haka på. Och det blev ju en enorm upplevelse. Tror aldrig jag sett så mycket bilar på en och samma plats. Var parkeringar både högt och lågt. 

Handlade själv för 1000kr. blev ett par nya thermo byxor, en massa nya boxer, nya t-shirts, nåt verktyg och lite till findus. En väldigt kul resa. 

 

Jag har i många många år velat tatuera mig. 

Jag gick i många år och funderade på VAD jag skulle tatuera. Sedan sprang jag på en bild på instagram. 

Sedan gick jag i 1-2 år och funderade på VART jag skulle sätta den. 

Efter en tid med flera återfall i mitt missbruk var det självklart att den skulle sitta på höger underarm där jag ALLTID kommer se den och påminnas om att återfall inte kommer hjälpa mig må bättre. 

Tack vare min fina vän Ulrika fick jag kontakt med en av Örebros bästa tatuerare. Var med henne när hon skulle tatuera sig hos honom och insåg väldigt snart att han skulle få tatuera mig också. Det dröjde 2-3 månader till innan jag tog initiativet. Efter att jag tog intiativet gick det väldigt fort sen satt tatueringen där på armen. Sjukt nöjd. och sjukt stolt över mig själv. 

 

2015 är inget undantag för psykisk ohälsa. 

Jag har kämpat med att få bukt på mitt missbruk sedan 2011. Gått behandling i sthlm i 4 år och fått massa verktyg. Men under 2015 har jag mer eller mindre slutat där pga jobb och otrygghet. 

Pga jobbet fick jag alltid köra som en blådåre för att hinna dit. Riskera mitt körkort, samt mitt och andras liv. Det kändes inte bra. Så vissa veckor åkte jag inte dit. Var nog där annan eller var tredje vecka. Blev jobbigt att åka dit en gång i veckan i fyra år. men kämpade som fan med det.

Det blev tillslut för mycket. Det byttes ut terapeuter på kliniken och mötestider ändrades. Hux flux hade man en "terapeut" som man gått i grupp med. Det kändes jätte konstigt och det kändes inte som att man fick den specialite som en utbildad terapeut har. Kände mig väldigt otrygg och slutade åka dit. 

Det har resulterat i att jag gått på än fler 12stegs möten, och tillförlita mig till dom. Har fått jätte mycket hjälp där. Trots det har sista tre månaderna på 2015 resulterat i en del återfall. Har sista halvåret igentligen tappat all min motivation att kämpa och ändra livsstil för att må bra. Tappade hoppet och tron på att jag någonsin ska lyckas besegra mitt missbruk. Jag delade även om detta på 12stegs mötet igår. 

Och nu är det ett nytt år, och nya möjligheter. 

 

Vaknade i morse med ett starkt hopp om att 2016 kommer bli ett bra år om jag bara får lite struktur på mitt liv. 

Sover när jag ska, äter när jag ska, tränar, motionerar, umgås med folk, börjar jobba i dom 12stegen med en sponsor, får börja traumabearbeta med en terapeut/psykolog, och börjar våga be om lite mer hjälp än jag gjorde 2015. 

 

Så mina förväntningar på 2016 är att får må bättre, hitta mig själv, börjar älska mig själv, göra jobbet som krävs för att sluta bedöva mina känslor med mitt missbruk och verkligen tar tag i mitt liv. 

Jag ser fram emot att åka till Jönköping här i början av Januari och se Hv71-Luleå med storebror Jimmy, hans tjej och våra vänner i jönköping. Ska bli kul och gå på hockey med någon som håller på rätt lag. 

Blir förhoppningsvis Gothia cup med fotbollslaget i år också. På klubben låter det som att det ska bli två lag i år. Vore ruskigt kul. Kanske får jag coacha ett av laget. Hoppas. 

 

Jag förväntar mig även att komma tillbaka till att få börja spela innebandy igen. Bli den del av laget jag en gång var innan jag skadade mitt knä. Jag räknar med att komma tillbaka starkare än någonsin. 15 kilo lättare, bättre kondition, och lite mer tränad än tidigare. 

 

Jag förväntar mig att bli nyttigare och hälsosammare 2016. 

 

God fortsättning på er! 

 

Länk till filmen från Gothia cup: https://youtu.be/4y2AqNJ822Q